Vad studien visar och hur den gjordes
Amazonas, som sträcker sig över stora delar av Sydamerika, var platsen för vad som beskrivits som “det mest ambitiösa vetenskapliga experimentet någonsin” i sitt slag. Under mer än fyrtio år mätte och analyserade forskarna metodiskt trädens stamytans tvärsnittsarea vid marknivå (dvs. arean av trädstammens tvärsnitt nära marken), vilket är en viktig indikator på skogens biomassa och hur den förändras över tid.
Resultaten visade att trädens omkrets ökade i genomsnitt med 3,3 % per decennium sedan 1970-talet. Denna kontinuerliga tillväxt syntes över olika storleksklasser, från unga plantor till äldre jätteträd i kronan (de största träden uppe i trädkronorna).
Mätningar av stamytan är viktiga eftersom de har direkt samband med hur mycket kol träden kan lagra. Större träd binder mer kol i sin biomassa och bidrar därmed till Amazonas roll som kolsänka. Genom att ta upp koldioxid från atmosfären hjälper träden till att mildra klimatförändringar och visar vilken betydelse Amazonas har i den globala kolcykeln.
Varför alla träd verkar växa
Ett av de mest slående fynden är det universella tillväxtmönstret — alla studerade träd växte utan undantag. Tidigare trodde många ekologer att klimatförändringarna skulle gynna vissa grupper av träd mer än andra, men Amazons-data ger en annan bild. Forskarna tillskriver i huvudsak detta den så kallade “koldioxidens gödslingseffekt”. När atmosfärens CO2-halter stiger får träden mer av den råvara de använder för fotosyntesen, vilket stimulerar en tillväxt som enligt forskarna är “mer kraftfull och mer varaktig” än vad modeller tidigare förutspått.
Innan studien vägdes tre hypoteser mot varandra: den första menade att bara stora träd skulle vinna (“vinnare tar allt”), den andra att bara unga träd skulle reagera (“begränsad kolfördel”), och den tredje föreslog en “delning av fördelar” där alla träd gynnas ungefär lika. Observationerna i Amazonas stödde slutligen det tredje scenariot.
Utmaningar framöver och framtidsutsikter
Trots de lovande resultaten varnar forskarna för att vinsterna kan vara tillfälliga. Mer intensiva torkperioder, fler skogsbränder och ökande värmestress är framtida riskfaktorer som kan leda till högre träddödlighet och en långsammare tillväxttakt. Det är därför avgörande att bevara Amazonas intakt för att säkra dess fortsatta funktion som en effektiv kolsänka. Forskarna betonar brådskan i att skydda den här värdefulla skogen och lyfter fram behovet av gemensamma och globala åtgärder för att möta de klimatutmaningar vi står inför.
De senaste resultaten ger en ny bild av hur skogen kan anpassa sig i en föränderlig värld, men också en påminnelse om hur skör den här balansen kan vara. Genom att erkänna den dubbla naturen — både tillväxt och sårbarhet — hoppas forskarna öka medvetenheten och driva fram de åtgärder som krävs för att bevara Amazonas och dess många ekologiska funktioner.
