Källorna: papyrer, lertavlor och reliefer
Papyrus Anastasi I, som finns på British Museum, är ett gammalt egyptiskt papyrusdokument från den XIX:e dynastin (13:e århundradet f.Kr.). Det innehåller ett brev från skrivaren Hori, där han beskriver ett möte med de semitiska nomadgrupperna Shasu i Kanaan. Hori noterar att dessa Shasu-krigare ofta mätte “fyra eller fem codos”, vilket omräknat (med den egyptiska kungliga armbågsbredden på cirka 52,45 cm) motsvarar en längd mellan 2,03 m och 2,59 m.
En annan viktig artefakt är en kananeisk lertavla från Ugarit, daterad till cirka 1200 f.Kr., som nämner “Rapiu, Konungen av Evigheten” och hans installation i städerna Ashtarat och Edrei. Dessa städer kopplas också i vissa texter till kungen Og av Basan i den bibliska traditionen, vilket ger en möjlig länk till myter om jättelik styrka och storlek.
Bilder och inskriptioner
Reliefer av Ramses II, ett av de mest kända forntida konstverken, dateras till ungefär 1274 f.Kr. och skildrar strider i närheten av Qadesh. Intressant nog framställs två Shasu-spioner större än normalt i dessa reliefer, vilket antyder att konstnärerna valt att förstärka deras storlek.
Samma typ av överdrift syns i andra egyptiska “Textos de Ejecución”, där en grupp kallad Iy Aneq beskrivs som av exceptionell längd. Forskare har dragit paralleller mellan sådana beskrivningar och de bibliska Anakim, som också framhävs i skrifterna för sin ovanliga storlek.
Geografi och bibliska motsvarigheter
Shasu-bosättningar har kopplats geografiskt till områden som Filistea, Kanaan, och Transjordania, vilket är intressant eftersom dessa regioner även omnämns i samband med de bibliska Refaim — inklusive refaim-kungen Og. Papyrer, reliefer och lertavlor bildar tillsammans en samling bevis som pekar mot en möjlig historisk koppling.
Till exempel ligger Emek Rephaim nära Jerusalem och är i Bibeln en plats förknippad med Refaim. Merneptah-inskriptionerna från 13:e århundradet f.Kr. visar dessutom att Shasu existerade samtidigt som de tidiga israeliterna, enligt inskrifterna.
Tolkningar och olika synsätt
En del forskare, bland dem Christopher Eames vid Armstrong Institute of Biblical Archaeology, antyder att vissa av dessa beskrivningar kan stödja tanken på en historisk närvaro av Nephilim.
Samtidigt varnar kritiker för att sådana texter och konstverk ofta haft propagandafunktion. Överdrifter användes för att förhärliga faraonernas segrar eller för att inge rädsla hos befolkningen, vilket gör att bokstavstrogen tolkning av jättar är svår att fastställa enbart utifrån det arkeologiska materialet.
Arkeologiska belägg för Shasu och liknande grupper försvinner dessutom märkligt ur registret under den tidiga järnåldern, vilket gör deras fortsatta fysiska närvaro till ett ämne för fortsatt forskning och spekulation.
Shasu, kananeiska lertavlor och egyptiska papyri ger tillsammans en fascinerande koppling till de bibliska berättelsernas värld av jättar. Även om sambanden ofta är hypotetiska och omstridda, bidrar de till en djupare förståelse för vår forntid och de komplexa kulturer som formade den. Fortsatt studie av dessa texter och artefakter öppnar dörrar till en större uppskattning av de mysterier som fortfarande omger vår historia.
