Geologisk bakgrund och historik
Monte Cònero ligger i Cònero regionalpark med utsikt över Adriatiska havet. Bergens lager består av den välkända Scaglia Rossa-kalkstenen (en fossilrik kalksten som tidigare bildades på havsbotten). Regionen var en gång havsbotten, men har senare lyfts upp och veckats av tektoniska rörelser.
På platsen har forskare hittat hundratals spår i ett av kalkstenslagren. Dateringar pekar på sen kritaperioden, cirka 79 miljoner år sedan. Forskarna menar att områdets seismiska aktivitet bidrog till att bevara spåren: en jordbävning tros ha utlösts och följts av ett snabbt undervattensras som täckte och skyddade spåren från strömmar och bottenlevande djur.
Hur fyndet gjordes och vilka som undersökte det
Det var klättrare som först såg spåren och kontaktade geologen Paolo Sandroni. Tillsammans med Alessandro Montanari från Coldigioco Geological Observatory gjorde de noggranna fältstudier, samlade prover och dokumenterade platsen med drönare.
Analys av proverna, inklusive mikrofossiler, gav information om den marina miljön vid tiden — en djup och dynamisk havsbotten med biologisk mångfald. Montanari menar att jordbävningen sannolikt orsakade det snabba undervattensraset som bevarade spåren. Studien har publicerats i tidskriften Cretaceous Research.
Vilka djur kan ha lämnat spåren — och kritikerna
Forskare har föreslagit flera möjliga spårmakare: marina sköldpaddor, plesiosaurier och mosasaurier — reptiler som levde under den sena kritaperioden. Det finns också teorier om hur djuren reagerade på jordbävningen: panik kan ha fått vissa att försöka ta sig mot öppet hav och andra att söka sig till djupare vatten.
Samtidigt har det funnits kritiska röster. Michael Benton, professor i vertebratpaleontologi vid University of Bristol, är tveksam till tolkningarna. Han pekar på spårens ovanliga utseende och undrar varför sköldpaddorna inte skulle ha simmat iväg istället för att stanna kvar. Enligt Benton tyder spåren på en form av “underwater punting” (att sparka ifrån botten), vilket han menar inte är typiskt för många ryggradsdjur.
Varför fyndet väcker fortsatt intresse
Trots kritiken hoppas forskarna bakom studien att arbetet på Cònero ska locka fler att undersöka platsen vidare. Som Montanari sagt, vill de att fler forskare engagerar sig för att bättre förstå de förändringar som format jordens geologi och liv genom tiderna.
Sådana här fynd hjälper oss att fylla luckor i vår kunskap om tidigare liv och miljöer. De påminner om samspelet mellan naturkrafter och organismer under miljontals år och visar hur snabbt och effektivt naturen ibland kan bevara ett ögonblick i tiden — ett fönster mot en värld vi annars nästan glömt.
