Att växa upp som den tystare brodern — en personlig berättelse
Börjar vi med en personlig berättelse: berättaren beskriver sig själv som den som alltid velat göra andra glada, alltid leende och hjälpsam, men utan att berätta om sina egna problem. Fredagskvällar tillbringade han ofta ensam med en bok i stället för ute med vänner, vilket kan ses som en form av kvalitativ ensamhet.
Att ständigt ge utan att kräva något tillbaka ledde till få nära vänner, trots att han hade många bekanta. I sin bok tar han också upp buddhistisk filosofi, som lyfter fram vikten av att omfamna hela sig själv i relationer.
Vänlighet som en osynlig sköld
Chloe Carmichael, fil.dr., understryker att vänskap är lika viktig för vårt välmående som syre och vatten. Trots det kan barndomen forma oss så att vi lär oss dölja känslor som ett sätt att klara oss (ett copingmönster), vilket påverkar vår emotionell intelligens. Jonice Webb, fil.dr., menar att det ofta leder till känslomässig försummelse.
Vänlighet kan då bli en sköld istället för en bro. De mest generösa personer delar inte alltid sin inre värld, något som VegOut påpekar om djupa tänkare. De kan ha ett rikt inre liv men har svårt att släppa in andra, och paradoxalt nog kan deras sociala krets krympa av just den anledningen, som Melody Glass beskriver.
Praktiska tips för att komma förbi barriärerna
Hur bryter man mönstret med överdriven vänlighet? Ett första steg är att sluta svara automatiskt när någon frågar hur man mår. Svara ärligt istället — säg till exempel att jobbet varit stressigt eller att du är pepp på en ny hobby. Sårbarhet behöver inte börja med att du berättar om stora trauman; börja smått och öka ärligheten gradvis.
Sebastian Ocklenburg, fil.dr., pekar på att en samtyckt kram kan öka det sociala intresset hos den man just träffat (fysisk kontakt spelar roll). Att be om hjälp — vare sig det gäller att flytta eller att du känner dig ensam — ger andra en chans att visa ömsesidighet.
Några avslutande tankar om paradoxen kring vänlighet
Att hitta balansen mellan vänlighet och äkthet är en konst. Lachlan Brown säger att det handlar om att ge utan att förvänta sig något tillbaka, lyssna utan att avbryta, och samtidigt bjuda in andra att göra samma sak.
Etiken i det hela handlar om att inte använda vänlighet som rustning mot äkthet, utan att våga visa sårbarhet, behov och även konflikt som delar av djup vänskap.
I slutändan påminner detta oss om att vi inte behöver välja mellan vänlighet och äkthet. Genom att kombinera båda kan vi skapa starkare vänskaper som inte bara är ytliga. Det är en uppmaning att tänka om kring vad äkta vänskap är och hur vi kan jobba för mer meningsfulla relationer i våra liv.
