Så ser arten ut
Hen harrier är en av Europas mest eleganta rovfåglar. Hannarna är lätt igenkännliga med sin blekgrå färg och svarta vingspetsar — därför kallas de ibland för “spöken”. Honor och unga fåglar (ofta kallade “ringstjärtade”) är bruna med tydliga tvärband på stjärten och en vit fläck över stjärten. Vid centret har man också sett marsh harriers (kärrhökar), vilket ytterligare bekräftar att vassbältena fungerar som viktig tillflykt för dessa arter.
Skydd och övervakning på WWT Arundel
WWT Arundel Wetland Centre täcker 26,3 hektar och är utsett Site of Special Scientific Interest (SSI). Reservatets vassbälten är några av de största i Sussex, och teamet på centret gör månatliga räkningar av både hen harriers och marsh harriers från oktober och framåt. Suzi Lanaway, reservchef vid centret, säger att den senaste observationen av en hen harrier i området var runt 2019. Trots regelbundna räkningar kan vissa fåglar ibland undvika att registreras, vilket påverkar de officiella nationella siffrorna.
Varför skydd behövs
Hen harrier är klassad som “Red” på UK’s Birds of Conservation Concern, vilket visar att arten är starkt hotad i Storbritannien. Globalt bedömer IUCN arten som “least concern”, men populationen i Storbritannien är fortsatt mycket låg. Fåglarna skyddas enligt Wildlife and Countryside Act 1981, men bevarandearbetet är fortfarande avgörande för deras överlevnad.
WWT Arundel bidrar i detta arbete genom sitt deltagande i Harrier Roost Survey, som koordineras av The Hawk and Owl Trust. Denna nationella undersökning ger viktiga data för att förstå och skydda hökpopulationerna i Storbritannien.
Besök och lärande för allmänheten
Centret erbjuder flera aktiviteter för att engagera allmänheten och sprida kunskap om bevarande. Besökare kan gå längs de vida vassbältena, åka på båtsafaris och spana på djurlivet från något av de åtta gömslena på området. Centret är öppet året runt, förutom juldagen och vissa timmar på julafton. För mer information hänvisas besökare till WWT Arundels webbplats.
WWT Arundels insatser visar hur lokala initiativ kan gynna biologisk mångfald och öka kunskapen om bevarandefrågor. Genom att delta i aktiviteterna får besökare chansen att uppleva ett sällsynt naturfenomen och samtidigt bli mer medvetna om behovet av att skydda våra mest utsatta arter — det väcker både förundran och en tydlig påminnelse om vår gemensamma roll i naturvården.
