Ny forskning har nu kastat nytt ljus över Prototaxites verkliga natur och vad den kan säga om livets utveckling.
Historiska fynd och den paradoxala placeringen
Prototaxites upptäcktes första gången år 1843, och sedan dess har forskare haft svårt att placera organismen i något känt taxonomiskt fack. Fossilen förekommer som cylindriska torn, och på vissa fyndplatser—som Rhynie-chert i Skottland—är de bevarade med ovanlig detaljrikedom.
De här strukturerna kunde bli upp till 8 meter höga och ungefär 1 meter breda, vilket gjorde dem mycket framträdande i de annars sparsamma, tidiga landekosystemen.
Till en början spekulerade man i att Prototaxites kunde vara primitiva träd, jättestora alger eller lavliknande organismer. En viktig kemisk analys år 2007 pekade mot ett saprofytiskt beteende (det vill säga nedbrytande livsstil) och antydde att Prototaxites inte utförde fotosyntes. Den tolkningen ledde till teorin att det rörde sig om en jätteversion av svampar eller lavar, en uppfattning som så småningom blev vedertagen i akademiska kretsar—till dess att nyare studier ifrågasatte den bilden.
Ny studie ger nya svar
En ny studie publicerad den 21 januari i tidskriften Science Advances ändrar nu på många av de gamla antagandena. Forskarna gjorde kemiska analyser på exceptionellt välbevarade fossiler från Rhynie-chert och inkluderade bland annat medförfattaren Sandy Hetherington i teamet.
Resultaten visar att Prototaxites varken var växt, djur eller svamp. I Rhynie-chert fanns både mindre exemplar av Prototaxites och fossila svampar bevarade sida vid sida. Jämförande analyser visade att Prototaxites saknade kitin (en typisk komponent i svampar), och istället innehöll kemiska föreningar som liknar lignin—men ordnade på ett ovanligt sätt.
Utifrån detta drar forskarna slutsatsen att Prototaxites tillhör en egen eukaryotisk gren i livets stamträd, en slags “biologisk experimentell gren” mot jättemulticellularitet. Arten frodades under miljontals år men försvann till sist utan att lämna några kända efterlevande.
Vad det innebär och vägen framåt
Den nya bilden av Prototaxites utmanar de konventionella föreställningarna om vilken mångfald som fanns på land under devonperioden—en era innan stora skogar och blommande växter. Sandy Hetherington sammanfattar fynden väl: “Det här är liv, men inte så som vi känner det idag.”
Det väcker frågan om vilka andra utdöda livsformer som ligger gömda i jordens dolda geoarkeologiska arkiv—organismer som kanske inte liknar något vi känner till i dag. Genom att öppna dörren till den här okända grenen i livets träd får forskare nya perspektiv på evolution och hur olika livsformer har diversifierat sig.
Prototaxites fascinerande historia pekar på att det finns mycket mer att upptäcka, och att framtida paleontologisk forskning har både möjligheter och utmaningar framför sig.
